Lagstiftningen som problem

I mitt förra inlägg så tipsade jag om en artikel som beskriver ett problem som stoppar bloggar inom offentliga verksamheter. Artikeln hittar du på http://www.idg.se/2.1085/1.91541.

I artikeln avslutar Henrik Summanen med att säga han inte tror att det blir någon förändring förrän en myndighet väljer att provocera systemet eftersom så länge det inte finns någon myndighet som har en blogg, finns det heller inget problem att lösa. På tal om att kartan styr verkligehten ... Är väl bara att hoppas på att någon snart provocerar så att det där problemet som ska lösas uppstår.

Vad det gäller tex en klassblogg där föräldrar, lärare, elever, rektor med flera kan kommunicera så skulle man kanske kunna komma runt problemet genom att låta en förälder sköta bloggen. En uppgift tex för klassmamma eller klasspappa. Jämförbart med Ekeröbloggen.

Absoluta flertalet kommunala hemsidor har någon sorts möjlighet till medborgardialog; diskussionsforum, debattforum etc. Men såväl vad det gäller huvudinlägget som kommentarerna så publiceras de inte direkt utan går via webbmaster som publicerar. Inlägg som är rasistiska, sexistiska, kränkande etc sorteras alltså bort av webbmaster vilket ju är kanonbra. Men, men, men - web 2.0-känslan försvinner ju samtidigt och därmed blir det plötsligt inte någon riktigt vits med det hela längre.

Sen tror jag att vi ibland har en förmåga att förstora alla problem. I samma artikel så berättar ju Henrik Summanen att Historiska museet har varit utsatt för så kallat olämpligt inlägg vid endast ett tillfälle under de sex år som bloggen varit igång. Det behövs nog fler Henrik Summanen i de offentliga verksamheterna, fler som vågar ta risker och provocera systemet!