Webb 2.0-tjänsterna ger möjlighet tll delaktighet. När väl de offentliga verksamheterna vågar(?) anamma tekniken så kan vi alla tillsammans författa och uppdatera kommunhistorieboken, turistbroschyrer, evenemangskalendrar, stadsplaner, miljömål, energiplaner, äldreomsorgsplaner, bostadspolitiken och mycket mera.
Så var det någon som sa att "kommuninvånare brukar ju inte gratis på sin fritid gå ut och laga hål i gatan så varför skulle de gratis vara med och författa texter om och för komunnen, administrera bloggar med mera".
Jag håller inte med. Förvisso är vi inte alla lika men det finns faktiskt en hel del av oss som bryr sig om gator, trottoarer, vägbrunnar med mera. Nu är det väl inte så vanligt att man har en cementblandare i garderoben så att laga hål i gatan är kanske inte så vanligt men däremot snygga upp trottoaren, rensa en och annan vägbrunn, ställa upp på allmän städdag i byn eller kvarteret och en hel del annat är vi många som mer än gärna gör.
Dessutom så finns det mängder av människor över hela vårt jordklot som gratis och på sin fritid ägnar sig åt att tillsammans författa uppslagsverket wikipedia och också att ständigt hålla det uppdaterat. På wikipedia hittar i alla fall jag en hel del material som också hade passat utmärkt i turistbroschyrer eller i kommunböcker. Är det så att vi använder oss av wikipedian eftersom vi inte ges möjlighet att skriva någon annanstans? Men som sagt webb 2.0 bygger på delaktighet så nu ska vi äntligen få chansen att vara med.
Absoluta flertalet av oss har också en inneboende kraft och energi som gör att vi vill lära, lära mer, lära nytt och också dela med oss av det vi kan. Det är ju den kraften och energin som utvecklat människan till vad hon är idag. Hade kraften och energin saknats hade vi väl fortfarande suttit i någon grotta och tuggat på rötter och bär.
Men som sagt - lära, lära mer, lära nytt och dela med sig av det man kan - det var ju precis det som bildningsrörelsen, som uppstod vid förra sekelskiftet, byggde på. Varje liten by och kvarter byggde eget folkbibliotek och egna möteslokaler samtidigt som studiecirkel- och föreläsningsverksamheten frodades. Tack vare studiecirklar i bland annat föreningsteknik erhöll man kunskap som gjorde det möjligt att ta aktiv del i det politiska livet, makten spreds bland folket och demokratin ökade. Bildningsrörelsen byggde ju på att alla ställde upp med det man kunde. Som föreläsare eller studiecirkelledare blev man inte avlönad utan fick endast en symbolisk summa som uppskattning och flertalet av möteslokalerna byggde medborgarna själva. Visst påminner det lite om webb 2.0?
Fast nu bygger vi inte fysiska möteslokaler och folkbibliotek utan vi skapar dem på webben. Föreläsningar och studiecirklar tillhandahålls genom podcasting och studiematerial med hjälp av wiki. Nu börjar jag förstå vad vi är mitt i och med otrolig spänning ana vad som komma ska. Spännande är bara förnamnet! Se upp där i maktens korridorer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar